På tal om myteri

Nu vill Per diskutera gängproblematik. Per ser paralleller med det ryska upproret.

Jag tycker det liknar just ett slags myteri från allt fler svenskar. Företrädesvis invandrare, svenskfödda i andra generation eller utlandsfödda - etniska minoriteter. Det ansluts tre nya medlemmar per dag till förortsgängen. Många är barn.

Varför har vi tappat greppet? Polisen sysslar mest med ”brandsläckning”, när det redan är försent.

Röster har höjts om utökad bevakning, elektroniskt och med polisingripanden. Polisen ska kunna visitera, avlyssna utan brottsmisstanke o s v. Det är ju en möjlighet, men vill vi ha det samhället? Benhård disciplin. Är det rätt väg att gå?

De erkänner ju helt enkelt inte statsskicket! Ett totalt underkännande av makten. Varför vänder de samhället ryggen på detta vis? Det verkar som om de lever i en helt annan verklighet än vi etniska svenskar.

Jag menar att det finns en faktor som inte diskuteras. Jag hävdar att vi faktiskt har en djupstat. Det är mycket som är osagt. ”En svensk tiger” – ja eller hur?

Och så var vi där igen – säkerhetstjänsten. Den talas det tyst om. Människor är rädda. Det är där reformerna borde genomföras.

Där får det räcka för stunden.

Jag återkommer!