Vår kungliga huvudstad

Jag har bockat av ett mål från min bucket list! En ledtråd – Odenplan, Vasastan???

Jag har besökt Stockholms stadsbibliotek. Byggnaden brukar framhållas som en av de mer profilerade byggnaderna i Stockholm. Det invigdes 1928. En finfin byggnad.

Jag fick känna lite frihet för en gångs skull, ett litet tag i alla fall. Att vara ute bland folk inkognito. Hemma i byn känner ju alla varandra.

Jag hade en gång för länge sedan en novell av Sartre - Muren. Jag läste några sidor och blev intresserad, men bokeländet slarvade jag bort. Jag hann inte läsa klart. Detta har gnagt inom mig i åratal. Därför ville jag läsa den på bibliotek.

Säkerhetstjänsten, hemlig eller inte, håller fortfarande mig punktmarkerad. De hade folk på plats. De lät mig tillslut förstå att jag inte kunde vara kvar. Jag hade gärna socialiserat med stockholmarna, det gick alltså inte.

Hur visste jag att de var där? Personen från säkerhetstjänsten hojtade till på sitt karaktäristiska sätt som bara de gör, detta i den tysta läs salen. Jag kände igen rösten jag hört så många gånger. Rösten tillhör en man som går under namnet Micke. Jag vågade inte vända mig om.

Jag hann i alla fall precis läsa klart novellen, den var för övrigt kortare än jag hade förväntat mig.

Iväg alltså, snarast. Detta är farligt folk. Han lät mig förstå att det var skarpt läge.

Sedan gjorde jag en sak jag som var mindre bra. Jag tyckte inte att jag hade tid att sätta tillbaka boken i rätt hylla. Jag la boken på en helt annan hylla och gick.